Vid växelspel korsar 2 eller flera spelare varandras löpväg och passar samtidigt
bollen till varandra. Målet är att tvinga motspelarna att gå ihop och hjälpa
till att stoppa spelaren. När försvarsspelarna står tätt blir det luckor på
utsidorna vilket ger plats för avslutning. Det är nödvändigt, för att lyckas
med växeln, att spelaren som startar växeln är "farlig" för motståndaren så
att han måste engagera sig helt för att stoppa denne. Spelaren som startar växeln
ska löpa snett mot försvaret och engagera detsamma med tex skottfint. Han får
gärna ta kroppskontakt med försvararen för att få honom att följa med åt sidan.
Den spelare som växlas upp ska komma löpande tätt bakom, ta emot bollen och
försöka komma förbi den försvarare som säkrat i sidled (täppt till).
Ett av de vanligaste fel är att förste spelaren tydligt visar att han i
första hand ska växla upp och inte alls har för avsikt att avsluta (tittar på
medspelaren, vänder kroppen mot medspelaren, skottarmen aviserar passning, tar
ej kontakt med försvaret).
Ett annat fel är att växelspelet utförs längs
med försvaret eller alltför långt ifrån detsamma.
Huvudregler:
1 |
Första spelare måste utgöra ett ordentligt hot för försvaret. |
2 |
Växeln ska utföras nära försvararen. Om växeln utförs på utsidan
av frikastlinjen handlar det mer om positionsbyte än växelspel eftersom
försvaret får gott om tid att ställa om. |
3 |
Växeln ska utföras mot försvaret. Ofta är det mer sidledes än framåt
vilket gör att försvaret lätt kan täcka upp. |
4 |
Den växlande spelaren ska alltid komma i full fart bakom förste
inlöpande spelare och ta emot bollen med sido- eller bakåtpass. |
Alla positioner kan vara aktiva i växelspel och växeln behöver inte alltid
vara sidledes utan kan också företas på djupet.
Om växelspelet utförs
som del i en kombination för att flytta isär spelare eller skapa uppmärksamhet
kan ovannämnda regler åsidosättas.
Växelspel är särskilt effektivt mot
spelare som är långsamma i sina sidoförflyttningar.