Om vaxelspelet
Vid växelspel korsar 2 eller flera spelare varandras löpväg och passar samtidigt bollen till varandra. Målet är att tvinga motspelarna att gå ihop och hjälpa till att stoppa spelaren. När försvarsspelarna står tätt blir det luckor på utsidorna vilket ger plats för avslutning. Det är nödvändigt, för att lyckas med växeln, att spelaren som startar växeln är "farlig" för motståndaren så att han måste engagera sig helt för att stoppa denne. Spelaren som startar växeln ska löpa snett mot försvaret och engagera detsamma med tex skottfint. Han får gärna ta kroppskontakt med försvararen för att få honom att följa med åt sidan. Den spelare som växlas upp ska komma löpande tätt bakom, ta emot bollen och försöka komma förbi den försvarare som säkrat i sidled (täppt till).

Ett av de vanligaste fel är att förste spelaren tydligt visar att han i första hand ska växla upp och inte alls har för avsikt att avsluta (tittar på medspelaren, vänder kroppen mot medspelaren, skottarmen aviserar passning, tar ej kontakt med försvaret).

Ett annat fel är att växelspelet utförs längs med försvaret eller alltför långt ifrån detsamma.

Huvudregler:

1	Första spelare måste utgöra ett ordentligt hot för försvaret.
2	Växeln ska utföras nära försvararen. Om växeln utförs på utsidan av frikastlinjen handlar det mer om positionsbyte än växelspel eftersom försvaret får gott om tid att ställa om.
3	Växeln ska utföras mot försvaret. Ofta är det mer sidledes än framåt vilket gör att försvaret lätt kan täcka upp.
4	Den växlande spelaren ska alltid komma i full fart bakom förste inlöpande spelare och ta emot bollen med sido- eller bakåtpass.

Alla positioner kan vara aktiva i växelspel och växeln behöver inte alltid vara sidledes utan kan också företas på djupet.

Om växelspelet utförs som del i en kombination för att flytta isär spelare eller skapa uppmärksamhet kan ovannämnda regler åsidosättas.

Växelspel är särskilt effektivt mot spelare som är långsamma i sina sidoförflyttningar.